Bakelser & Bajskorvar

Livet är väl ett jävla upp och ner hela tiden. Höga berg och djupa dalar, dolda fallgropar och försåtsminerade kurvor. Vad är det för fel att ta sej fram tryggt och lugnt på en gammal landsväg? 

 

För en timme sedan satt jag här i förnöjt lugn och nu sitter jag och försöker få tårarna att sluta trilla. Storsonen ringde ch meddelade barnbarnsbesök till helgen före jul. Jag tänker inte ens försöka beskriva lyckokänslan som fyllde varenda cell i kroppen. 

 

Sen kom nästa samtal, jag fick veta att ett mail jag skrivit som ett slags sista utväg visats upp (efter att resan hit blev bestämd) och nu var jag plötsligt en ond människa. Nu vet jag varken ut eller in... Men jag vet att ond eller elak, det är jag verkligen inte.

 

 Man kan ha hur gott syfte som helst, vill folk missuppfatta så kan allt vridas till. Men jag vet hur jag menar! Och min omtanke omfattar dom alla tre. Synd bara att den som överlämnar budskapet väljer att göra det just nu och med något slags skevt syfte (min tolkning...). 

 

Jag hoppas tiden läker alla sår och att det går i turbotakt så jag får titta in i dom tindrande barnaögonen snart. Jag går på riktigt sönder inuti. Något jag inte vet om jag klarar av en gång till...