Bakelser & Bajskorvar

Från det ena till det andra...

Friyay

Publicerad 2016-11-18 19:22:55 i Allmänt,

Äntligen fredag!!! 
 
Jag är så trött att jag lugnt skulle kunna somna sittande om jag tillät mej. Fullfartvecka och nästa lär väl bli ännu värre för då ska jag utreda ihjäl mej och försöka skriva beslut så tangenterna glöder. Allt för att inte lägga över mitt jobb på kollegorna när jag går in i mitt nya projekt den 28:e.
 
Samma dag har jag ett inplanerat läkarbesök, nu ska operation nedtrappning minsann inledas. Antar det tar en stund att bli helt av med den antidepressiva medicinen men vilken lättnad det kommer vara sen, efteråt. Medicinfri 2017 alltså. 
 
Och går det som det ska så är jag även skuldfri år 2017! Att fylla 50 var tydligen rena lyckokastet!  Jag ser fram emot 2017 fylld av tillförsikt. 
 
Men för att återgå till det nya uppdraget som bantats från sex veckor till fyra veckor (utan att ärendemängden har minskat i paritet). Det kan ju bli förlängt men till att börja med kör vi året ut  Sen ska det (så klart!) utvärderas och vi har veto gällande vår egen medverkan. 
 
Jag ska gå in nån helg och jobba också för att bli klar med det jag redan har i skåpet och där deadlinen är den 20/12. Inser att jag måste vara lite extra uppmärksam nu, vara snäll mot mej själv. Men jag är så tacksam mot min chef som inte ser mej som en person som varit långtidssjukskriven. För honom är jag en anställd bland andra. 
 
Jag har fått en lite ledande roll i projektet och det tog hus i helvete gällande det idag. Min kollega ansåg tydligen att hon borde ha fått den rollen. Anledningen var den att hon hade anmält intresse för det redan dagen innan. Jösses! Tydligen rök hon och chefen ihop sen, rejält! Men det slapp jag bevittna. Men det är konstigt att det så ofta händer sånt omkring mej. Jag antar att det är något jag gör/är som bidrar till det men jag har inte klurat ut vad. Och ingen vill ge någon hint heller.
 
Det jag oftast får höra är att det handlar om avundsjuka. Men det känns långsökt. Varför skulle någon vara avundsjuk på mej?!
 
Nåja, nu ska jag njuta helg. Sova gott och ta det lugnt. Imorgon blir det julmarknad sen får man se...
 

Det ljusnar

Publicerad 2016-11-16 12:58:01 i Allmänt,

Klockan ringde i vanlig tid och konstigt nog kände jag mig inte särskilt trött. Men ändå, lite ögonvila skadar ju aldrig…  En timme senare vaknade jag med ett ryck, ont i skallen, försovd och helt virrig. Att jag aldrig lär mej?!

Skuttade ur sängen, lät bli att tända lampan och bestämde mej för att starta kaffebryggaren innan morgondrillen. Dumt tänkt! Någon av katterna hade behagat att lägga en spya nedanför skoskåpet, något jag missade i mörkret. Min raggsocksfot landade rätt i det blöta snusket. Lovely!

Och när jag hällde upp morgonyoghurten fanns det ungefär tre matskedar yoghurt kvar. Tjihoo!

Bestämde mig för att ta bussen för att ha en chans att hinna till mötet som skulle börja kvart över åtta. Lyckades få på mej kläder och smink och konstaterade att även soporna skulle hinna slängas. Såna där små detaljer som i alla fall får en jungfrus hjärta att sjunga lite försynt. De hade varnat för halka men trottoaren var väl sandad så jag kunde trava på med långa steg. Och vips där kom bussen, och ännu mer vips, där försvann den. Utan mej på!

Men för i helvete! Så mycket motgångar redan innan åtta på morgonen, hur ska en stackars dam stå ut? 

Jag kom en kvart försent till mötet också… Så klart!

Men sen vände det tamejtusan! Solen skickade in några försiktiga strålar, chefen kom in och pratade nytt uppdrag (som eventuellt kan bli ett fall framåt), min utredning var trevlig, jag sökte ett jobb (inom Verket men roligare) och jag fick ett par komplimanger (en om att jag alltid är så snygg och en annan om att jag har så fina klänningar jämt). Dessutom hade jag mitt rum för mej själv hela förmiddagen.

Jag tog en lunchpromenad och hittade den perfekta väskan på Åhlens för bara 399 pix. Ja bara och bara, allt är relativt. Just nu är den en utopi men… Jag tog några bilder till Instagram av de små detaljerna som är ack så viktiga. Och HAN hejade på mej, med ett stort och glatt leende. Tror fan det var det som var bäst!

Han är fortfarande alldeles för ung och han ignorerar mej för det mesta så hans intresse för mej är nog tyvärr lika med obefintligt men det är väl alltid trevligt att ha något snyggt att vila ögonen på.

Nu sitter jag och väntar på besked om det blir ett nytt uppdrag för mej och hur vi isåfall ska hantera det. Dessutom ska det bli en skyddsrond så det lär väl vara high life här även på eftermiddagen.

Det är ju kul att det rör på sej!

Grå grå grå grå...

Publicerad 2016-11-15 09:50:03 i Allmänt,

Jag är ett kontrollfreak, jag är den förste att erkänna. Jag vill ha koll på ALLT! Nu går inte det men det är i alla fall dit jag strävar. Jag vet också att andra inte alls tänker lika och det är helt okej. Man när man inte har koll på ens sånt som man BÖR ha koll på så blir jag lite frustrerad. Och särskilt som det är mitt namn som blir nedsmutsat för att andra inte gör det dom ska.

Jag hade skickat ut en kallelse till utredning idag, kallelsen gick ut för flera veckor sedan. Det visade sej sedan att mannen ifråga är släkt med en bekant till mej, alltså olämplig för mej att utreda. Jag lämnade ärendet vidare, erbjöd mej att avboka utredningen så nästa handläggare fick styra upp själv men det nekades det till. Man skulle ”fixa det” sas det. Idag stod han här, på plats i tid (ganska ovanligt i våran värld!) men han fick lov att gå hem för det var minst av allt fixat. 

Inte mitt fel, jag gjorde som jag blev tillsagd, men det är ändå mitt namn som står på kallelsen så nu känns det ändå som att felet blev mitt.

Nu har jag två utredningar på raken, bokade av mej och de ska utföras av mej. Hoppas de är lika bra på att komma i tid som den andre stackarn.

Annars är allt lite grått just nu, både väder och sinne. Men jag känner mej ganska hurtig och stolt över mej själv. Jag gick till och från jobbet igår och jag har gått till idag. I regn. Men det märkte jag först när jag kom fram och håret var alldeles vått. Tur man saknar frisyr! 

Idag ska jag följa med dottern på lägenhetsvisning. Inte jättelångt hemifrån och med inflytt den 1 februari. Det vore väl helt perfekt! Så nu håller jag inledningsvis tummarna för att lägenheten ska vara fin. Sen ska jag hålla tummarna för att hon får den.

Men först ska jag göra mina inbokade utredningar. Here we go!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela