Bakelser & Bajskorvar

Från det ena till det andra...

Valborg

Publicerad 2016-04-30 21:56:44 i Allmänt,

Har varit på Valborgsfirande med sonen och hans pappa. På samma ställe som alltid. Men något slags generationsskifte verkar ha infallit för det var ont om bekanta ansikten. Inte för att det gör nåt. Brasan i sej var dock ett fiasko, den vägrade ta sej så efter tjugo minuter valde vi att gå. 
 
Jag tog kort på vitsipporna i backen, handlade mjölk, sa hej då till sällskapet och gick hem. Nu sitter jag här i halvmörkret och lyssnar på två snarkande katter och fryser om tårna. 
 
Lillsonen är hos sin pappa, dottern ute på valborgsgalej och jag önskar nästan att jag hade tackat ja till festen i Uppsala som jag fick en inbjudan till. Men fegisen i mej sa nej tack så som vanligt sitter jag hemma solokvist. Och då antar jag att jag även försätter min chans att beklaga mej. 
 
Ska snart krypa ner under täcket och ägna mej åt min inredningstidning. Drömma mej bort i tanken till nytt boende och gärna en liten kolonilott. Förhoppningsvis slutar de smälla smällare snart också. 
 
Och förhoppningsvis så väcks jag inte i ottan av den ihärdiga hackspetten som hängt omkring här hela dagen och knackat hål i träden. 
 
Oh, plötsligt kom jag på att jag ju har semester! En hel vecka t o m. Balkongen och fönstren ska fixas. Det här kommer bli finfint!
 
(...men jag känner mej ändå väldigt ensam...)
 
 
 
 
 

Klockan är två!!

Publicerad 2016-04-26 14:17:00 i Allmänt,

Hur kan en dag gå så sakta? Jag jobbade på efter lunch, och tänkte att den var typ kvart över tre. När jag tittade var den... två!!
 
Nåja, jag har inhandlat ny mascara (livet utan mascara fungerar inte), två nya vita linnen (vad alla vita kläder ser solkiga ut efter vintern...) och ett par nya gröna fejk-converse. Alltihop för mindre än 300 pix. Önskar bara att jag kunde känna mej nöjdare än jag gör över mina kap. Vete sjutton vad det är med mej just nu...
 
Känner mej mest ensam och osynlig! Obra!
 
 

Blä-dag

Publicerad 2016-04-26 10:35:21 i Allmänt,

Hela huvudet är fyllt av negativa tankar idag. Och det gör väl ingen människa glad. Klockan är bara tio så det är fortfarande långt till lunch och till hemgång är det eoner med tid.

 

Jag skrev häromdagen om att det känns som om jag tagit massor med kliv bakåt när det gäller min ekonomi, och nu är det lika illa på jobbet. Jag ska börja på lägsta nivå, fast jag inte vill och jag tror på helt andra saker för att jag ska kunna gå framåt. Jag ska vistas på ett ställe jag avskyr och lyssna på saker som jag redan kan. Och en vecka hade varit uthärdligt, nu blir det fyra. Minst.

 

På morgonens enhetsmöte fick jag reda på att ännu en kollega sagt upp sej (ingen jag kommer saknas alls…) och jag blir så avundsjuk. Jag vill också ha något nytt att gå till, nya saker att lära och nya utmaningar. Istället sitter jag här, och det enda som erbjuds är kräftgång… Och sju nya kollegor som alla kommer börja på högre nivåer än jag.

 

På tal om nytt jobb så hade Lillsonen en jobbig natt tydligen. Jag hade nämligen fått arbete på hans skola, som lärare. Jag ville hellre prata om min klänning (en grön)än om ämnet jag skulle lära ut i. Dessutom var jag visst allmänt förvirrad och visste varken vilket ämne jag undervisade i eller vad jag skulle säga härnäst. Han såg helt slut ut när han kom upp i morse. Stackars barn!

 

Jag både ser och känner mej helt slut. Vet inte om det är vantrivseln eller om det bara helt enkelt är sviter efter söndagens äventyr i Kungliga hufvudstaden. Man får väl se när (om) det ger med sej snart. Men påsar och rynkor under ögonen är inte tilltalande på något vis.

 

Men äventyret var tilltalande! Jag och Marky tog tåget till Stockholm på eftermiddagen. Förvisso lämnade vädret väldigt mycket i övrigt att önska men det visade upp hela sin repertoar, isande vindar, regn, sol, hagel, snö, mer vind osv. Jag blev bjuden på öl på tåget och som vanligt när man har roligt går tiden fort.

 

Vi tog en burgare på Max efter att vi tagit de obligatoriska bilderna på de blommande körsbärsträden i Kungsan. Sen mötte vi upp AÖ och MS. MS hade jag inte träffat på cirka 34 år så det kändes lite pirrigt, man vet ju inte hur folk förändrats. Men det kändes som om det kanske gått ett par månader bara sen vi sågs sist.

 

Tanken var en fika men Espressohouse var fullt så vi hamnade på puben intill istället. En öl till! Vi fick dock hålla ett öga på klockan hela tiden eftersom vi hade en spelning att passa. Nina Hagen på cirkus och spelningen började redan vid sex. Vi fick ta farväl av MS alldeles för snabbt men med löften om ett snart återseende.

 

Vi hoppade på en spårvagn som gled in vid Dramaten och som äkta lantisar gjorde vi mest förvirrade försök att köpa biljett av den likaledes förvirrade konduktören. Paret på platserna bakom skulle också på spelningen så tjejen löste dilemmat genom att betala för mej och Marky med sitt SL-kort och sedan gav vi henne pengar istället. Det visade sej att hon var inflyttad Stockholmare från Falun och hon jobbade dessutom på sjukhus i stan så hon erbjöd mej röntgen av den onda axeln på stående fot. Kul att träffa på trevligt folk bara så där.

 

Spelningen var magisk. Hon är så otroligt söt Nina Hagen med sina gester och manér. Och den rösten! Hon körde enbart covers och hon pratade en hel del om Gud men inte på det påträngande viset utan på en nivå som jag kan både ta och instämma i. Hon körde i nästan två timmar och vi hann nästan med bästa tåget hem men att hinna köpa biljett och slänga sej på tåget med tre minuter till godo kändes så där. Vi gick och åt istället.

 

Två timmars väntan på nästa tåg gick bra i det sällskapet och till slut var det tre tröttisar som gled in på hemstationen. AÖ hade cykel och försvann snabbt hemåt medan jag och Marky höll på att frysa ihjäl i väntan på bussen.

 

Väl hemma hittade jag en present på min säng. Dottern hade köpt ett brickbord till mej. Gissa om jag var nöjd när jag slocknade. Tyvärr kom morgonen alltför snabbt bara.

 

Men även om man vill ligga kvar och dra sej är det ju bara att pallra sej upp…

 

Jag var iväg och röntgade axeln och redan på eftermiddagen ringde sjukgymnasten. Om inte ortonördarna (som hon kallade dem) har några invändningar väntar vi med operation och så får jag en kortisonspruta i axeln istället. Så jag hoppas hennes bedömning av bilderna stämmer. Jag vill mycket hellre ha en spruta! Det har ju hjälpt förr.

 

Å andra sidan, blir jag opererad behöver jag inte gå till jobbet på flera veckor…

 

Men nu är jag ju här och jag borde väl arbeta en smula. Även fast det bär emot så till den milda grad. Jag ska försöka skingra de dystra tankarna en smula och tänka på bra saker istället. Men först ska jag vattna mina jobblommor. De ser törstiga ut!

 

Jo just ja, note to self – Önska mej en bra kamera i 50-årspresent. Jag vill kunna ta bra bilder på spelningar även vid de tillfällen man inte kan ta sej fram till scenen.

 

Och note 2 – fundera åtminstone över det där med att ha fest för att fira 50-årsdagen!

 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela