Bakelser & Bajskorvar

Från det ena till det andra...

Flyttrapport

Publicerad 2017-02-28 10:37:52 i Allmänt,

Igår var första dagen på nya stället med jobbet, konstigt nog kom vi in och det mesta funkade. Ja förutom smådetaljer som att toaletterna blev översvämmade efter några timmar, att våra stolar som vi märkt upp så duktigt plötsligt blivit av med märkningen och stod huller om buller, att sekretesslådorna är kvar på gamla stället och lite sånt där.

Det som förvånar mej mest är tystnaden! Jag trodde ju att det skulle vara bra stökigt och bullrigt att sitta i kontorslandskap och att jag inte skulle få något alls gjort men det är faktiskt tystare här än det var på gamla stället där jag hade eget rum. Eller eget, vi delade ju men känslan var ju att som gammal i i gården är rummet mitt, men du kan få sitta här du med!

Problemet just nu är väl mest det att jag saknar arbetsuppgifter. Det jag hade tänkt roa mej med igår och idag blev klart redan igår. Frågan är då, vad gör jag nu? Min TL är dessutom sjuk så där finns ingen hjälp att få.

Jag har tagit semester resten av veckan och hade ju hoppats på att dottern skulle få lägenheten vi var och tittade på i förra veckan men så blev det inte. Hon hade isåfall kunnat flytta in imorgon redan. Men, så blev det inte så vi får väl avvakta en stund till. Jag kommer säkert hitta annat än flytt att roa mej med dom här tre dagarna. Lillsonen har ju sportlov. 

Och sen är det bara en vecka kvar innan jag lämnar det här stället för gott. Det känns inte direkt som att det är på riktigt än, men det kommer väl. Gladfjärilarna svirrar i alla fall fortfarande runt i maggropen och jag är helt säker på att jag tagit rätt beslut. Och nu när jag börjat med antideppen igen och mår stabilt så orkar jag glädjas åt saker igen. Underbart!

Och jag känner mer och mer att jag har koll på allt nu också. Förutom var det alltid något som krisade men med lite hjälp av omtänksamma vänner har jag lyckats ta rodret på flera plan. Bara den som själv varit helt vilse vet hur skönt det är när man finner stigen igen.

Sen har jag taskigt tålamod, jag vill att allt ska bli bra genast men okej… det får väl lov att ta lite tid. På flera plan.

Fick brev från Kron-Olle igår igen. Blev alldeles kall i magen för jag trodde att jag hade missat något som jag inte ens visste om. Men han vill ha en spänn av mej nu, så det är väl bäst att jag skyndar mej att betala. Men jag klarade av att skratta åt eländet, och det är ett fall framåt.

Nu ska jag sätta mej ner och läsa tråkig text om nya lagen. Dels är det tråkigt skrivet (kanske inte helt oväntat då det handlar om en lag) men dels är det tråkigt för det är bara en massa undantag som urholkar den egentligen meningen med lagen. Nåja, snart är den inte mitt bekymmer längre. Jag har en ny lag att plugga in.

Omtag

Publicerad 2017-02-21 22:05:30 i Allmänt,

Tisdag och mamma fyller 76 år. Vi har fikat och gratulerat och jag hade turen att få med alla tre telningarna. Dessutom var syrran där med man och son och sonens nya tjej. Vi stannade inte så länge innan vi gav oss ut i snön igen. 
 
Snö ja, alltid hojtar man om vår för tidigt. Men, snart är det mars. 
 
På tal om hojta så tyckte min far att jag skulle sluta gapa idag. Sen avfärdade dottern rätt bryskt mej när vi kom hem. Man känner sej populär bland sina egna ibland! Tror iofs att det handlar om medicineringen. Ja att jag reagerar så starkt på det. 
 
Jag har varit hemma både igår och idag på grund av mitt knepiga mående. Men jag har tagit mitt förnuft till fånga, jag har återgått till att äta antidepp. Jag skrev ett mail till min läkare igår och när jag läste igenom mailet igår eftermiddag fick jag svart på vitt att jag var på väg käpprätt åt helvete igen.
 
Min läkare ringde idag och var mycket nöjd med mitt beslut att återgå i medicinering. Och att jag hade insett det själv. Hon påstod att jag är en klok kvinna. Vet inte jag, just nu känns det lite som ett nederlag. Jag ville så gärna bli medicinfri. Men nu funkar det inte. Det blir nog bra det här med. Det viktiga är ju att må bra, och det klarar jag alltså inte på egen hand. Tur det finns medicin! 
 
Och nu när jag äntligen fått ett slutdatum på jobbet så är det viktigt att jag är i balans till mitten av mars. Jag ser fram emot att få gå ut från Verket för sista gången. Och främst ser jag ju fram emot att ta itu med det nya. Har inte hunnit börja bli nervös än men... Det lär väl komma. 
 
Tänker stanna hemma imorgon också, komma lite i form. Även om jag redan i natt sov bättre än jag gjort på en vecka. Förhoppningsvis ska jag orka med en promenad också. Sen ska jag ta nån öl på torsdag med en av mina äldsta vänner och på fredag kommer Lillsonen hem. Det tar sej! Och nästa vecka blir det tre semesterdagar. Då ska jag hänga med Lillsonen och njuta sportlov. 
 
 

Obra

Publicerad 2017-02-16 15:42:33 i Allmänt,

Idag är jag hemma, mår inte alls bra och jag vet inte varför. Det känns som att jag har feber men det var värre i natt. Och jag har ont i magen. Men det känns inte som att dom hör ihop. Dessutom lvermannades jag av sorg och låg på sängen och grät i en halvtimme. För allt och ingenting. Det KAN vara reaktioner på avslutat anti-depp intag. Och det kan ju vara klimakteriertjafs även om det var länge sen jag märkte av nåt av det. Eller så kan det handla om separationsångest, det ÄR läskigt att ge sej in i ett nytt sammanhang. Och så klart, det kan vara en kombo. Eller inget av det men då har jag ingen ledtråd alls till vad det kan handla om. 
 
Nå, efter gråtattacken kändes det bättre. Jag bytte i karrlådan, strök några dukar och en sjal och till slut skickade jag Lillsonen till pizzagubben så vi iaf fick i oss lite pizza. 
 
Ja han är också hemma, huvudvärkig. Även om det mest verkar som att han behövde en hemmadag. Bar inte i skick att avgöra vilket imorse så jag sjukanmälde honom bara. Nu är vi eniga om att gå till jobb och skola imorgon. Så jag hoppas vi mår betydligt bättre då. 
 
Har pratat lite med Storsonen också. Via MSN. Jag är orolig för honom. Och han mår inte bra. Han behöver ett jobb, och ordning på när han får träffa sonen mer än från gång till gång. Han skulle behövs flytta in till stan också. Man vill göra allt för sina barn men här kan jag inte göra något alls känns det som. Och hans gnista verkar på väg att slockna. Vad gör man?! 
 
Nej, orkar inte riktigt ta itu med dom tankarna nu. På lördag firar vi hans 25-årsdag här så jag ska dammsuga vardagsrummet istället för att grubbla. I maklig takt! 
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela