Melankoli
Känner mej en smula melankolisk idag. Melankolisk söndag med en löpande katt och en son, som egentligen har pappavecka, som sitter instängd på sitt rum och verkar vara på dåligt humör.
Jag skyller melankolin på Winnerbäck som har hållit mej sällskap hela dagen. Eller... Jag gick upp halv tolvish och nu är klockan kvar över fyra, så hela dagen är en sanning med modifikation. Men Winnerbäck lockar trots allt fram melankoli. Kanske tur att jag inte lyssnat längre.
Sitter och väntar på att dottern ska komma hem från jobbet. Vi ska göra sällskap till kyrkan och utnyttja rösträtten dagen till ära. Jag gick ju ur kyrkan, sen när jag tänkte att jag skulle bli guide i Domkyrkan så var jag tvungen att gå med igen. Efter det har jag inte funderat mer på det. Fram till nu. Nu vet jag inte om jag ska stanna kvar men så länge jag är det känns det som att det är bra att bidra till att de bruna inte får fäste i kyrkan.
Så lite rösta och lite frisk luft. Måste knåpa ihop nåt att äta också men jag är pank så jag vet inte hur. Tur det snart är dax för barnbidrag. Men det är en stund kvar till onsdag.
Jag var hemma från jobbet i fredags, hade ont i huvudet och i magen och sov bort större delen av dagen. Alltså har jag i princip haft tredagarshelg. Alla helger borde vara tredagars! Minst. Vill ju inte gå till jobbet imorgon heller men jag får väl bita ihop så länge jag är kvar.
Och jag har lite att stå i. Mest ser jag fram emot en föreläsning och fredagens handledning. Men viktigast är att rädda ungar på löpande band. Och förhoppningsvis så har nedräkningen redan startat inför uppsägningen. Om nu anställningsintervjun gick bra. Eller bra, tror inte Verket kan gå förbi mej och min erfarenhet. Frågan är väl vad de är villiga att betala i lön.
Skit samma, om en vecka cirka åker jag till Köpenhamn på minisemester tillsammans med dottern. Tänker låta fokus ligga på det så blir nog allt annat bra i slutändan också.
