Vilohelg
Jag har inte socialiserat alls i helgen. Efter första jobbveckan på nya stället behövde jag ett par dagar utan någon som helst utifrånstimulans. Och det har gett resultat, nu känns det som att jag har samlat ihop mej igen. Och själen verkar ha hittat tillbaka.
Det känns konstigt att kliva in i ett nytt sammanhang. Och att det bara har gått en vecka sedan jag lämnade mitt gamla. Slängde avskedsblommorna igår och tänkte först att det var en hållbar bukett om stått sej i två veckor men det var ju lite felräkning där. Tid är en konstig grej!
Jag börjar få koll på vad folk heter nu, vad dom jobbar med och vad jag ska göra. Jag har blivit väl omhändertagen, jag har eget rum och jag har ett öppningsbart fönster. Tyvärr finns det en baksida också vilket innebär att jag bör börja söka nytt jobb redan nu och så hade jag väl inte riktigt föreställt mej det hela. Önskar att den föregående chefen gett lite mer info under intervjun. Nu avbröt vi ju den mer eller mindre och att ställa frågor till en person som bara sitter och gäspar rakt ut hela tiden och som dessutom klart säger att en anställning inte kan komma på fråga om man inte kör bil känns ju som slöseri med tid.
Nåja, det är som det är och jag kommer aldrig ångra uppsägningen från Verket! Nu måste jag bara hitta ett nytt jobb där alla bitar faller på plats. Men jag har iallafall nästan tolv månader på mej. Även om jag hade hoppats kunna ligga lågt med det ett tag till.
Men medan jag har haft en överlastad hjärna och enbart kunnat tänka och drömma om arbetsrelaterade saker har våren tagit ett jätteskutt framåt. Dottern har fått en egen lägenhet och det är bestämt att barnbarnet kommer till stan nästa helg. Just nu är alltså livet riktigt lättlevt! Om man bortser från min onda tumme och trilskande axel. Men man kan väl inte få allt på en gång kanske?
Life is good! Och nu ska jag handla...
