Jag vill inte!
Men ser man på, jag sitter på jobbet igen! Fast jag inte vill! Inte för att jag vet vad jag vill göra istället men jag önskar att jag hade förutsättningarna för att göra lite mer som jag vill. Nåja… man ska ju vara glad att man har ett jobb så jag får väl öva på det då.
Inledde även denna dag med en promenad tillsammans med Lillsonen och sedan direkt möte på jobbet. Jag befarade att jag skulle få lov att stå på expen idag på eftermiddagen eftersom jag står som back up på schemat. Jag får lov att rycka in men fick välja så jag tog telefonen istället. Förvisso en timmes längre pass men betydligt lugnare, och jag slipper möta folk face to face. Även om känslan av att stå på expen alltid är betydligt värre än att verkligen stå där. Vissa saker lyckas man tydligenen inte förändra hur man än gör
Ikväll är jag ensam hemma, precis som igår, och det är så himla skönt att komma hem till en tyst lägenhet just nu. Min hjärna känns helt utmattad. Hade planer på att gå till doktorn och be om att påbörja utsättningen av antideppmedicinen men nu vet jag inte… Känns som om mitt mående är på G att bli lite vankligt igen. Undrar om det är årstiden tillsammans med tornadon på jobbet? Jag vill ju verkligen inte behöva äta medicin för att orka med livet för alltid men man vet ju inte. Doktorerna tvistar ju om saken, vissa säger att jag måste och andra säger att de bara var en hjälp på vägen upp ur de svarta hålorna. Man får väl se.
Klockan är kvart i elva på förmiddagen, jag har fattat fyra beslut och skrivit ner lite tankar till EC om hur vi kan maximera utrymmet vi har för att alla ska få plats och förhoppningsvis få en dräglig arbetssituation. En stund efter att jag mailat EC om det kom han instormande på mitt (vårat) rum och såg farlig ut. Som tur var var han bara glad för mina tankar så jag fick en klapp på axeln. Skönt att se att hjärnan fungerar ganska bra på vissa punkter fortfarande.
Dessutom fick jag precis mail från min sjuka TL så äntligen får jag lite ärenden att jobba med. Nu har jag ju hållit mej sysselsatt i alla fall men det känns ju bättre att vara med och avgöra det vi ska än att hålla på att göra annat. Även om de som får dom besluten säkert tycker tvärtom.
Nåja, dags att gå på lunch så man kan ägna sej helhjärtat åt att prata i telefon på eftermiddagen. Hoppas alla är fullt upptagna med annat bara, jag har ingen lust.
Jag vill inte!!
