Samtal
Min teamledare messade och ville att jag skulle ringa. Jag fick hennes privata nummer så det kändes angeläget. Vi hade ett bra prat. Hon hade ju fattat varför jag är hemma. Och hon hade tagit ett snack med den person som betett sej mest illa. Inte med utgångspunkt i mitt mående utan i kommunikations- och samarbetsproblemen på enheten.
Men människan ifråga tycker inte hon sagt eller agerat konstigt så nu vill hon prata med mej. Aldrig i livet säger jag! Jag har under dom här drygt tre månaderna råkat ut för henne flera gånger. Jag har lugnt och sansat försökt bemöta henne och gett henne chansen att göra om och göra rätt men hon har aldrig ansett att minsta lilla skugga fallit över henne. Bra, då vet man tänker jag. Men då finns det heller inget att prata om.
Och alla säger att hon är sån! Jaha, men det är en arbetsplats och vi bör visa varandra respekt. Man kan inte bara vara som man är. OCH man får kanske vara lite extra försiktig mot folk som är nya.
Nu lägger jag det här bakom mej. Imorgon går jag till jobbet och så är det här något som hänt. Case closed!
Min plan för framtiden är klar, jag säger upp mej så fort jag kan. Det beror självklart inte bara på det här men det blev droppen! Jag har tagit för mycket skit genom åren på min förra arbetsplats och jag ångrar att jag blev kvar där så länge. Tänker inte göra om samma misstag igen.
Och att ha en plan är ju iallafall en början!
