Söndagslunk
Uppe vid tio, trots ännu en natt med taskig sömn. Begriper inte det där, jag är ju trött när jag ska sova.
Påbörjade min nya bok igår, högkänsliga vs kärleken. Få se om jag blir något klokare och få se om jag känner för att ge mej in i det någon mer gång. Kärlek är viktigt och jag saknar inte älsklingar i mitt liv, men den där romantiska kärleken vet jag inte om den längre lockar. Den känns så förbannat komplicerad.
Tror det är fem år sedan jag släppte en man nära sist. Och det slutade inte alls snyggt. Jag förbannade mej själv för att jag sänkte garden där. Utlovades öppenhet, ärlighet och respekt. En del vet att uttrycka sej. Men att uppföra sej och leva upp till sina egna ord är en annan sak.
Fast idag, i backspegeln, är jag glad att någon annan fick platsen som jag trodde var min. Han är en omogen människa med ett gigantiskt ego. Hur skulle jag ha fått plats i den relationen? Men då gjorde det innihelvete ont, kanske mest för att jag litade så hårt på honom eftersom vi känt varandra sen vi var små.
Och även om jag är glad idag att det inte blev vi så gjorde den resan mej så skraj för att blanda in ytterligare en man i mitt liv att jag har hållit mej på min kant sen dess. Flirtar inte ens längre. Och det kan jag tycka är synd. Även om jag nog inte tror att flirtkandidaterna är så många längre heller...
Om man bortser från att nattsömnen är dålig så känns det som att jag nått någon slags vändpunkt nu. Fått kraft att se framåt och söka lösningar. Jag har varit fast i panik över framförallt jobbsituationen. Om jag kunde skulle jag säga upp mej direkt, men jag behöver ju få in pengar. Alltså gäller det att hitta en utväg, ett nytt jobb, så att jag kan säga upp mej direkt. Vägrar att bli sjuk av ett jobb igen. Vägrar!!
Nu ska jag vira ut mej ur handduken och ta tag i resten av mitt liv. Kanske vika tvätten?
