Omtumlande
Känns lite som att jag lever i en centrifug just nu. Det händer saker hela tiden, ömsom vin ömsom vatten. Det är lite som vädret, ena dagen vårkänsla, nästa stormbyar och snökaos. Men jag känner att jag lever, och DET är en bra känsla. Trots allt.
Bäst just nu är nog trots allt spruta jag fick i tumleden på förmiddagen. Det gör för överjävligt ont just när man får den. Det är ju lite trångt liksom. Men jag vet ju att smärtan jag tampats med i tummen nu i flera månader snart är borta. Dessutom får man lite bedövningsmedel tillsammans med kortisonet så tummen blir alldeles bortdomnad en stund. Mycket skönt känsla när den dunkar ont, ont, ont hela tiden i vanliga fall.
Dessutom var det favoritdoktorn som gav mej sprutan. Glömde fråga vem jag fick när jag bokade tid så jag blev mycket glad när galna professorn tittade ut från sitt rum och ropade upp mej. Dessutom fick jag beröm efteråt, han tycker inte om att ge den här sprutan eftersom det gör just jävligt ont och han tror alltid att man ska svimma och så men han tyckte att jag var en med berömt godkänd patient. Inte illa, jag som själv uppfattar mej som en mes!
När jag kom ut sken solen, iofs en disig sol men ändock sol. Och på vattensamlingarna låg det tunn is som jag roade mej att trampa sönder. Det finns så mycket skoj man kan göra!
Tröstshoppade lite på halva REA-priset på Hemtex innan jag återvände till jobbet också. Alla behöver vi väl tröst? Men nu måste jag börja spara, planen är att jag och dottern ska till Grekland i slutet på maj, och det finns inte en spänn på mitt sparkonto!
Nu på eftermiddagen har det varit möte med chefen och TL och vips fick jag en ny BF. Tjiho, jag fick den bästa! Min gamla har tydligen sagt att jag är undermålig på att skriva beslut. Inte snällt! Dessutom har hon inte sagt ett ord om det till mig eller försökt hjälpa mig att bli bättre. För någon månad sedan sa hon att nu var jag verkligen på rätt väg och nu skulle vi bara finslipa lite så skulle jag få skriva mina egna beslut i framtiden. Men det var väl självförsvar, mina beslut har ju blivit liggande hos henne.
Men visst svider det! Särskilt som hon spände ögonen i mej när vi började jobba ihop och sa att vi reder ut saker sinsemellan om det blir något istället för att prata med andra. Jag har ju förvisso sagt att jag blir knäpp på att behöva vänta på att få mina beslut rättade för jag får inget flyt i arbetet, till både chefen och TL, men jag har också sagt att det väl beror på att min BF har för mycket att göra. Jag har INTE sagt att det beror på att hon är inkompetent. Men det är tydligen jag alltså...
Nåja, förhoppningsvis kanske jag inte ens behöver hålla på att krångla här för imorgon ska jag på anställningsintervju och hoppet är att byta stat mot kommun. Beror väl på vad de erbjuder i lön förvisso men ändå. Jag är nog benägen att gå ner lite i lön också om det är så. Jag vill bort härifrån och det är dags att sluta fega nu! Trivs jag inte där får jag väl söka nytt! Ähum, jag har ju inte ens fått tjänsten än...
Fredag imorgon, och dotterns födelsedag. Kalas på lördag och en liten källarröjning på söndag. Det rör på sej! Och nu ska jag röra på mej, mot hemmet. Jag har lite att fixa med innan dottern kommer hem, i smyg. Tur hon jobbar sent idag.
