Hurvigt!
Det är minst sagt hurvigt ute! Tror jag skulle behöva bo någonstans där det inte är så mycket vädersvängningar för vädret tar upp alldeles för mycket av min tid. Höll på att frysa ihjäl när jag begav mej ut på lunchen, och då gick jag inte ens långt.
Jag var tvungen att slinka in på Pantbanken för att få behålla allt mitt guld. Den räntan är inte att leka med förresten… Och sen lunchade jag med Storbarna hos favorit-indiern. Gott och mysigt och varmt! Hade helst suttit kvar där någon timme till. Men herregud så mätt jag är nu!
Nu är jag tillbaka på jobbet och jag har fortfarande inte fått några arbetsuppgifter. Så jag sitter mest och försöker få tiden att gå. Inte så där helt ultimat sysselsättning, jag skulle mycket hellre vara hemma och fixa.
Väntar på att höra ifrån min presumtivt nya arbetsgivare också. Pratade med dem igen igår, då hade de inte fått tag i min ena referent. Nu hoppas jag att hon ringt dem som jag bad om. Jag vill bara säga upp mej. En inte helt ovanlig känsla! Även om det ju antagligen blir tjänstledigt om jag får jobbet, det är ju bara en tjänst på ett år. De enda som får fasta anställningar är socionomerna.
Men jag verkar ju ligga bra till när dom vill prata med mina referenser. Men än har vi inte ens nuddat vid ämnet lön. Enligt mina mer insatta vänner kommer dom aldrig kunna matcha mina lönekrav. Synd isåfall.
Min nuvarande lön är ju skapligt hög men ändå matchar den långt ifrån hyrorna på Mimers nybyggen. Fick erbjudande om att ställa mej i kö för ett nybygge på en plats jag faktiskt skulle kunna tänka mej att bo. Kollade in planlösningar och så där. Sen såg jag hyran, nästan 14 000 pix. Galet! Man kanske inte bara ska bo? Visst, jag skulle kunna gå ner till en 3:a istället (men bibliotek/gästrum/TV-rum lockar) men då är hyran ändå nästan 12 000 kronor. Dubbelt mot där jag bor nu. Vilka är det egentligen som hyr såna där ställen?
Ja ja, än så länge bor jag således kvar där jag bor och en stund till får jag väl lov att jobba kvar där jag är också… Idag kommer Omställningsgruppen hit för möte så snart kanske vi vet mer om hur det blir här. Vilka 300 i regionen som blir av med jobben. Jag tycker de kan ge mej en årslön och sen är vi klara med varandra. Men jag tror inte ens jag är i riskzonen. Även om man aldrig kan veta så noga.
Kom just att tänka på mina förlorade 4, 4 kilon som jag upptäckte häromdagen. Ja jag upptäckte inte dom, dom är ju försvunna, men jag upptäckte att de lämnat mej. Nu känns det som om byxorna ska spricka efter lunchen. Tänk om dom försvunna kilona hittat hem igen? Ve o fasa!! Jag som tänkte unna mej att åka buss hem nu när lönen kommit och jag har råd att ladda busskortet men… jag måste nog gå hem idag med. Jag vill ju att de plötsligt försvunna kilona ska vara inledningen på en spårändring i livet. Bort bort bort istället för plus plus plus.
Och jag har ju inte gjort ett enda medvetet val den här gången för att gå ner. Jag har bara gått fram och tillbaka till jobbet i högre utsträckning efter nyår än innan. Och det är ju inte så att det syns att det försvunnit kilon, jag är fortfarande alldeles för fluffig för att det ska vara nyttigt men, hey, det är en början. Vill jag tro.
Nåja, onsdag idag så snart blir det ledigt igen. Längtar just nu ohemult mycket till just helgerna. Jag som vill ha bra dagar hela tiden. Gillar inte det där med att leva för helgen. Men det blir väl bättre i takt med att solen och värmen återvänder. I helgen ska vi fira 40-åringen och annars mest ta det lugnt. Funderar även på att dra igång en bloppis. Det ska ju vara på modet just nu.
Jag har massor med saker att bli av med, kunde man då få lite pengar för det också vore det ju en välgärning. Jag har skänkt bort så mycket genom åren. Och jag gjorde det ju verkligen inte för att få något tillbaka, har alltid tyckt att det är bättre att någon annan kan överta det jag inte kan eller vill ha kvar men… med facit i hand kan man konstatera att det är många som glatt tackar och tar emot men sedan vill sälja saker de själva har till en istället för att ge.
Tänkte jag skulle få ihop lite extra till Greklandsresan. Inte behöva vända på varenda slant hela tiden. Även om jag ju även där går mot ljusare tider.
Ljusare tider, det är finfina grejer det!
