Omtag
Tisdag och mamma fyller 76 år. Vi har fikat och gratulerat och jag hade turen att få med alla tre telningarna. Dessutom var syrran där med man och son och sonens nya tjej. Vi stannade inte så länge innan vi gav oss ut i snön igen.
Snö ja, alltid hojtar man om vår för tidigt. Men, snart är det mars.
På tal om hojta så tyckte min far att jag skulle sluta gapa idag. Sen avfärdade dottern rätt bryskt mej när vi kom hem. Man känner sej populär bland sina egna ibland! Tror iofs att det handlar om medicineringen. Ja att jag reagerar så starkt på det.
Jag har varit hemma både igår och idag på grund av mitt knepiga mående. Men jag har tagit mitt förnuft till fånga, jag har återgått till att äta antidepp. Jag skrev ett mail till min läkare igår och när jag läste igenom mailet igår eftermiddag fick jag svart på vitt att jag var på väg käpprätt åt helvete igen.
Min läkare ringde idag och var mycket nöjd med mitt beslut att återgå i medicinering. Och att jag hade insett det själv. Hon påstod att jag är en klok kvinna. Vet inte jag, just nu känns det lite som ett nederlag. Jag ville så gärna bli medicinfri. Men nu funkar det inte. Det blir nog bra det här med. Det viktiga är ju att må bra, och det klarar jag alltså inte på egen hand. Tur det finns medicin!
Och nu när jag äntligen fått ett slutdatum på jobbet så är det viktigt att jag är i balans till mitten av mars. Jag ser fram emot att få gå ut från Verket för sista gången. Och främst ser jag ju fram emot att ta itu med det nya. Har inte hunnit börja bli nervös än men... Det lär väl komma.
Tänker stanna hemma imorgon också, komma lite i form. Även om jag redan i natt sov bättre än jag gjort på en vecka. Förhoppningsvis ska jag orka med en promenad också. Sen ska jag ta nån öl på torsdag med en av mina äldsta vänner och på fredag kommer Lillsonen hem. Det tar sej! Och nästa vecka blir det tre semesterdagar. Då ska jag hänga med Lillsonen och njuta sportlov.
