Obra
Idag är jag hemma, mår inte alls bra och jag vet inte varför. Det känns som att jag har feber men det var värre i natt. Och jag har ont i magen. Men det känns inte som att dom hör ihop. Dessutom lvermannades jag av sorg och låg på sängen och grät i en halvtimme. För allt och ingenting. Det KAN vara reaktioner på avslutat anti-depp intag. Och det kan ju vara klimakteriertjafs även om det var länge sen jag märkte av nåt av det. Eller så kan det handla om separationsångest, det ÄR läskigt att ge sej in i ett nytt sammanhang. Och så klart, det kan vara en kombo. Eller inget av det men då har jag ingen ledtråd alls till vad det kan handla om.
Nå, efter gråtattacken kändes det bättre. Jag bytte i karrlådan, strök några dukar och en sjal och till slut skickade jag Lillsonen till pizzagubben så vi iaf fick i oss lite pizza.
Ja han är också hemma, huvudvärkig. Även om det mest verkar som att han behövde en hemmadag. Bar inte i skick att avgöra vilket imorse så jag sjukanmälde honom bara. Nu är vi eniga om att gå till jobb och skola imorgon. Så jag hoppas vi mår betydligt bättre då.
Har pratat lite med Storsonen också. Via MSN. Jag är orolig för honom. Och han mår inte bra. Han behöver ett jobb, och ordning på när han får träffa sonen mer än från gång till gång. Han skulle behövs flytta in till stan också. Man vill göra allt för sina barn men här kan jag inte göra något alls känns det som. Och hans gnista verkar på väg att slockna. Vad gör man?!
Nej, orkar inte riktigt ta itu med dom tankarna nu. På lördag firar vi hans 25-årsdag här så jag ska dammsuga vardagsrummet istället för att grubbla. I maklig takt!
