Från 27/3
Ont i magen! Inte alls kul och jag vet inte ens vad det beror på. Lite ägglossningskänsla men det kan det ju inte vara. Tror det är alla funderingar omkring jobbet som sätter sej i magen. Jag kanske håller på att värpa fram en lösning på allt?
Sökte i alla fall två nya jobb idag. Time flies och jag måste ju ha ett nytt jobb inom elva månader. Hur stressande är inte det när man vet hur lång tid det tog att få det här?! Dessutom tycker jag att det känns otroligt bekymmersamt att det tydligen är så otrivsamt här att folk antingen blir sjukskrivna eller säger upp sig. Och inga nya söker. Då känns det som att något är mer än lovligt snett. Än kan jag inte påstå att jag märkt av det men man behöver inte läsa mellan raderna alltför noga för att begripa.
Annars har jag haft en förunderligt trevlig helg. Lillsonen kom hem i fredags och på lördagen var huset fullt med fikagäster. Viktigast var så klart den minste. Att få krama om barnbarnet igen är en ynnest. Men så klart trevligt att träffa hans föräldrar också, och mina egna föräldrar med för den delen.
Igår tog jag och dottern bussen ut till Björnön och gick femkilometersspåret i det ljuvliga vädret. Lagom som vi avverkat hela sträckan stod dessutom bussen inne så vi kom snabbt tillbaka till stan igen. Men tydligen hade vi inte gått nog för vi klev av bussen och gick hemåt drygt tre kilometer till. Och ändå har jag inte träningsvärk idag. Det glädjer mej!
Sen kunde väl kvällen ha avslutats trevligare än att ha tvättstugan men det är ju skönt efteråt!
När jag stod och lagade mat, innan det var dags för tvättstugan, ringde min pappa. Han förstår sej inte riktigt på sin telefon så han fickringer lite då och då till mej så först blev jag inte särskilt orolig när han inte sa något men så förstod jag av samtalet jag snappade upp brottstycken av i bakgrunden att han hade krockat. Paniken inte jag fick tag i honom på rikitgt sen och fick veta att bilen nog är skrot men att han mådde bra. Jag blev den som fick ringa mamma och berätta, hon var på kalas och hörde inte mobilen alls. Så jag fick leta upp hennes väninna och försöka den vägen. Usch så snabbt det kan gå fel! Men han gjorde sej inte illa. Tror nästan jag mådde sämst efteråt. Jag mådde illa, hade huvudvärk och blodtrycket drog i höjden. Usch!
Nåja, nu är klockan kvar över tre. Det får nog innebära att jag bara har en timme kvar att jobba. Idag. Jag hade hoppats få sms om att jag har ett paket och hämta. Och så skulle jag vilja ha ett telefonsamtal om att min beställda stjärna har kommit in hos Kung Märta men det verkar hopplöst med båda delarna. Det där med tålamod är verkligen inte min grej.
Nu är det mindre än två månader kvar tills vi åker till Kreta. Jag önskar att jag var ledig fram till dess och att vädret höll i sej som nu och plånboken var välfylld. Men, jag får väl hålla i och streta på. Nu har jag i alla fall bokat in några besök så nu borde jag få lite snurr på saker och ting på jobbet. Jag avskyr det här med att inte ha koll. Ja jag ÄR ett kontrollfreak, men jag jobbar på det.
