Gnörk
Men det är väl då själva fa… Imorse steg solen upp över trädtopparna på andra sidan järnvägen när jag kom ut från duschen. Hela filmen var rosaröd och jag kände livsandarna vakna till. Det kan ha berott på kaffet också, men antagligen var det en kombo.
Det dröjde dock inte lång stund innan solen försvann och de regntunga skyarna drog in igen. Livsandarna gick och la sej och katten likaså. Jag bestämde mej för att stanna hemma idag (inte på grund av vädret utan på grund av måendet) men så fick jag dåligt samvete och gick ändå. Pliktrogen in i benmärgen!
Så nu sitter jag här igen, lyssnar på oväsendet från gatan och mår dåligt. Men kvinnan jag har kallat in får i alla fall sin utredning, förra gången uteblev tolken så jag vill verkligen att hon ska få ta sin tid idag.
Dessutom brottas jag med dilemmat om huruvida jag ska åka upp till Grönan imorgon eller inte. Ett av favoritbanden, Madness, spelar. Och jag vill hemskt gärna se dem. Men stå ute, eventuellt i regn, och lyssna på musik under bar himmel är inte så smart när man redan mår risigt. Dessutom, jag måste ju jobba hela dagen, tänk om de stängt grindarna och parken är full när jag väl kommer upp? Dessutom vill jag ju gärna åka hem efteråt, och det går ett sent tåg så det funkar men då ska man ta sej dit också.
Och jag vill ju träffa vännerna. Jag klarar inte av att reda ut just nu hur jag ska göra. Men jag måste bestämma mej innan kvällen, har jag bestämt!
På tal om kvällen så har jag ju egentligen en inredningskurs på IKEA ikväll också men den har jag avbokat. Jag orkar helt enkelt inte åka ut dit och vara engagerad. Det tar ju dessutom eoner med tid att ta sej hem efteråt med bussar och byten och allt vad det är. Jag borde börja köra bil, men då ska man ha råd att ha en också!
Mamma Mia vilken muntergök jag är! Men regn, kyla och dåligt mående är inga humörhöjare. Jag måste komma ur den här fällan! Och jag borde klippa mej.
