Halsontig
Jag är hemma, dag två. Ont i halsen och hängig. Det kändes inledningsvis som att jag svalt en tennisboll, en sån där lurvig gul en, men den har åtminstone krympt. Och han som satt och åt müsli i mitt högra öra hela gårdagen har flyttat på sej. Skönt, ständigt knaster i örat klarar jag mej fint utan.
Jag är rastlös men saknar inte jobbet. I fredags blev jag påhoppad för att jag har för många åsikter och jag ger även luft åt dem. I lördags fick jag en halvdan ursäkt på FB. Det är tydligen inte mej det är fel på utan de som gillar mej och lyssnar på mina åsikter. Min antagonist känner sej missförstådd och negligerad. Och tydligen var det enklast att ta ut det på mej. Gah!
Sen missade dom min sjukanmälan i måndags så först vid tolv saknades jag. Då blev dom sura på mej som låg hemma sjuk när jag hade ett pass på expeditionen att sköta. Eh?! Jag fick ju svar från PA!!
Hur man än vänder sej har man alltid rumpan bak!
Tänkte åtminstone söka lite jobb nu när jag bara ligger här platt men mitt Word knasar så jag kan inte skriva några personliga brev. Så var det med det. Jag som verkligen behöver ett nytt jobb. Kom igen Universum!
Fast, platt ligger jag ju inte heller. Jag sitter i fåtöljen och retar mej på röran härhemma. Försöker ta tag i saker men saknar ork. Har till och med mailat präst M och ställt in mitt deltagande i guidekursen i afton.
Hade tänkt jobba imorgon men jag får se... Och på måndag ger vi oss iväg på Planeringsdagar. Två dygn med kollegorna. Mamma Mia!
Men, först bli frisk och sen barnbarnsgull till helgen. Det blir bra det här. Och efter planeringsdagarna är det en resa till Ullared att se fram emot. Önskar bara jag hade mer pengar...
