November
Väckarklockan ringde halv sex, som vanligt, jag vilade ögonen en stund och tänkte gå upp vid sex. Också alldeles som vanligt. Men jag vilade för länge, klockan var sju när jag vilat klart. Eller klart och klart, jag hade nog kunnat leva kvar där ännu men sån lyx har man ju inte råd med.
Dock är jag tacksam för flextiden! Då behöver man inte ringa jobbet och göra avbön i alla fall.
Men jag var på jobbet till kvart i nio och sedan dess har jag jobbat på. Men idag tar det emot… Jag läser och antecknar, läser och antecknar. Och gäspar STORT däremellan. Märker att koncentrationen är bristfällig så jag får läsa om hela tiden.
Jag skyller ALLT på vädret. Precis så där som man inte ska göra enligt förstådsigpåarna. Man ska bara gilla läget när det gäller väder tydligen, eftersom man inte kan förändra nåt. Men jag tänker att en dag, en dag ska jag vara så tät att jag kan boka in flera utlandsresor till sol och värme den här tiden på året. Och jag ska då själlfallet har möjligheter till långledighet också. Bo utomlands halva året känns inte som ett alternativ. Än.
Men tänk, sol och värme, lata dagar, god mat, kalla drycker… Aaaaah!
Och årets november gjorde ju storstilad entré som skitmånad. Regn, mörker, kyla och lite snöslask på det. När jag öppnade dörren och klev ut från Domkyrkan igår kväll så var jag färdig att vända om och be att få sova över. Stora snöflingor som plaskade i marken och en vind som blåste hårt och i sidled. Då var det långt till busshållplatsen vill jag lova.
Men själva stunden i kyrkan var jättetrevlig. Vi fick smakprov på hur man kan guida runt besökare av de två guiderna som finns där nu. Men jag tvivlar så ofta på mej själv när jag är på kursen, alla andra är så… fromma och kunniga och… lagom. Jag passar liksom inte riktigt in i mallen. Frågan är ju om det kommer göra att jag sållas ut sen, eller om det går att vända till min fördel?
Och än är jag ju inte återinsläppt i den kyrkliga gemenskapen. Att gå UR kyrkan gick på nolltid. Att gå med igen, inte lika lätt verkar det som. Och jag måste ju vara medlem för att få guida.
Nåja, läsa lite till då innan det är dags att ta en lunchpromenad på stan. Önskar jag hade pengar (ovanligt!!) så jag kunde gå in till någon frisör och be om en konsultation angående hur jag ska få håret att se bra ut under tiden utväxten får komma fram. Att ha grå utväxt till mörkbrunt hår är INTE tjusigt. Och nej, att säga att ingen märker det är bara bull för det gör dom. Jag ser ju på andra, och det hade jag nog gjort även om jag inte vore överpetig med detaljerna.
Och så borde jag gå och boka tid för min födelsedagstatuering också, nu när jag äntligen klurat ut hur jag ska ha det. Men det bär emot i tanken att gå och klä av sej just nu. Även om det vara är en arm som ska vara bar.
Antingen fryser man som en naken ko annars så svettas man som en påklädd koala. Mellanläge? Kan det vara nåt?
Idag tog jag i alla fall den sista hormontabletten. Få se vad som händer nu då?!
