Farmor
Min farmor föddes 1923, tyvärr är hon borta sen många år. Hon blev bara 63 år och sa alltid "jag hoppas jag bara dör, knall och fall", och det gjorde hon. Stående på trappan utanför min fasters lägenhet i Tensta. Hon log mot fastighetsskötaren och sen dog hon. Och jag saknar henne ännu. Även fast jag vet att hon är här med mej ändå.
Idag är det hennes födelsedag. Grattis älskade farmor!
Jag sitter mest på balkongen och flämtar i värmen som vanligt. Jag har förvisso både diskat och rensat i väsksamlingen men jag saknar ork för att hålla på någon längre stund.
Pratade med föräldrarna en stund också. De hade försökt ringa under telefonens dödläge igår så jag kände att det var på sin plats med ett livstecken.
Nu har vi styrt upp övernattning för Lillsonen på fredag så jag kan gå ut och dricka öl med hans far. Dessutom bokade vi in en tripp till Arboga när de har medeltidsfestival där. Bra, lite att se fram emot.
Har ju en kidnappningsöverraskning i slutet på månaden att se fram emot också. Dottern har nåt ess i rockärmen för mej och Lillsonen. Vi måste bara fixa ledigt. Så jag hoppas jag har semesterdagar kvar och att skolan ger klartecken för Lillsonen.
Jag har inte en susning om vad hon har i kikaren. Kan inte ens gissa...
Nåja, om jag skulle ta och dammsuga balkongen och sen roa mej med ännu en kalldusch. Jag hoppas verkligen regnet och åskan hälsar på sen. Bara för att göra det lite friskare i luften. Sen får de gärna ge sej av igen.
Aldrig är man riktigt nöjd...
