Bakelser & Bajskorvar

Från det ena till det andra...

Verkligheten

Publicerad 2016-12-27 14:19:00 i Allmänt,

Antar att man inte ska gnälla om man bara ska jobba tre dagar och sedan vara ledig nio dagar på raken men… fy vad trist det är att jobba! Särskilt när man kommer tillbaka efter två veckors sjukfrånvaro. Det ligger högar med smått att ta itu med och ALLA anser att just deras grej är prio. Men jag är ju så rackarns effektiv att jag nu, strax innan klockan 14.00 på eftermiddagen, har full koll och alla högar är härmed borta.

Frågan är ju bara då, vad gör jag nu? Det nya uppdraget är stoppat eftersom inga besked kommer gällande om vi ska fortsätta ingå i projektet eller inte. Och ingen av de som bestämmer här är på plats. Jo den avgående chefen är här men han har ju inte så mycket koll på det rent praktiska när det gäller ärendehögarna.

 Och min beslutsfattare har andra, betydligt viktigare, högar att ta itu med innan hon kommer till min hög. Den som skulle ha varit klar till den 20/12. Men hey, jag är ju bara en simpel handläggare, vad vet jag om viktigheter?! 

Två veckor hemma med influensa sätter onekligen sina spår i kroppen. Känner mej helt slut redan nu. Jag är ju inte van att hålla igång. Hemma har jag ju mest kurat i fåtöljen. Det blir man inte vältränad av vill jag lova!

Och dessutom så har jag kanske ätit en aningens för mycket godis nu under julen. Det bidrar ju inte heller till någon långvarig energi i kroppen. 

Ute skiner i alla fall solen och himlen är klarblå. Längtan efter värme och fågelkvitter gör sej påmind men när man kommer ut fryser man om näsan. Stormen Urd har ju knappt nuddat oss här men jag antar att kylan härrör från blåsten i alla fall.

Jag tänkte först promenera till jobbet imorse fastän Lillsonen har jullov och därmed är utesluten som promenadkamrat. Men när det kom till kritan var jag för lat och det verkade för kallt och… och.. och…  Sen tänkte jag att det ju kunde vara en bra idé att gå hem istället. Men den planen ställde jag in när jag var ut en sväng på lunchen. Bitande kyla och en lite för tunn kappa är ingen bra promenadkombo. Så jag går väl någon annan dag, åt något håll, eller kanske båda.

Förresten promenader, jag borde börja träna igen. Eller borde, jag VILL! Synd att det ska vara så bökigt. Önskar jag bodde intill ett gym, men då skulle man väl inte komma iväg på grund av det. Men just nu är det ju pengar som saknas mest faktiskt. Mitt mål är ju att bli skuldfri under 2017 (minus studielånet som kommer ta en stund till….) och då kan jag inte dra på mej fler månatliga betalningar. Men sen…

Men himla tisdag att sega! Måndagstisdagar måste ju vara sämsta kombon. Men jag antar att jag kommer sova gott i natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela