Veckoslut
Söndagskväll och imorgon börjar arbetsvecka två efter semestern. Jag överlevde första veckan, men med nöd och näppe. Tröttheten var överväldigande. Men nu, vecka två, borde jag väl vara pigg som en mört och glad som en lärka?
På tal om djur så kallade mej en av BF:arna mej för räv förra veckan. Listig och slug, inte någon dålig komplimang. Och jag fick flera såna komplimanger (icke djurrelaterade) under veckan. Min erfarenhet kom till nytta vid flera tillfällen och jag fick bevisa både för mej själv och andra att jag kan mitt jobb OCH att jag är ganska bra på att ta folk.
Men det har varit ljuvligt med helg! Lite för kort ledighet men ljuvligt. Två sovmorgnar,usch vad jag avskyr att gå upp tidigt, och en massa måstefixa-saker har blivit just fixade. Sånt gör mej alltid på bra humör.
Och idag tog jag en drygt femkilometers promenad tillsammans med Lillsonen. Vi hann prata, vi fångade pokemons och vi fick lite motion. Så skönt att jag kan låna honom även när det är pappavecka.
Det känns konstigt att inse att min bebis blir tretton om lite mer än en vecka. Hur gick det till? Vi ska fira nästa helg och prinsesstårta är beställd. Barnbarnet och hans mamma ska också komma upp då och jag hoppas innerligt att det blir så. Vi längtar ju som vanligt!
Nu är kaffebryggaren laddad, benen rakade och tvätten vikt. Dessutom verkar det som att jag kan låna en resväska så den oron kan jag slå ur hågen. Tror det är dax att försöka sova, morgontröttheten blir ju inte mindre av nattsudd.
Är bara en smula oroad över magen som började bete sej konstigt för en stund sen. Jag år en kycklingpirog till middag och jag hoppas innerligt att det inte var nåt fel på den. Men den som lever får se.
Natti Natti söndag!
