Besvär
Jag avskyr att be om hjälp! Jag struntar hellre i vissa saker än ber om hjälp. Knasigt, jag vet. Men jag vill inte vara till besvär. Och jag tror många erbjuder sin hjälp för att andra ska se och höra vilka goda människor de är men egentligen har de ingen lust när det kommer till kritan.
Nåja, för utlandsresan behövde jag låna en väska. Jag får den levererad idag. Egentligen skulle leverantören kommit hit idag för att gratulera Lillsonen men eftersom jag har hosta väljer de att avstå fikan. Men väskan kommer ändå levereras. Och jag ångrar så att jag bad om det... Både lånet och leveransen. Jag har ju förstått att det är till besvär.
Och sen följetongen, 50-årsdagen. Allt jag önskar mej är för dyrt, hur hemsk känner man sej inte då? Fröken Hagalen? Men hur ska jag veta vad folk har för budget? Och jag har lagt mej på den nivån som andra fått för och jag varit med och betalat för...
Men nu har plötsligt mitt fylla år blivit till ett stort besvär för flera inblandade. Och så vill jag så klart inte att någon ska behöva känna. Nu vill jag inte fira alls! Men säger jag det blir det ju bara mer grej av det. Jag vill inte!
Tänk att jag inledningsvis hade tänkt mej en stor och glad fest. Fy fan, jag önskar vi var bortresta den dagen. Jag längtar till dagen efter...
Så nu sitter jag här och är ledsen och känner mej tillplattad. Jag har ordnat överraskningskalas, gjort klippböcker, diktat, hållt tal, letat perfekta presenter, pyntat och dekorerat, diskat och burit. Så där som man gör för sina närmaste. Men åt det andra hållet är det bara besvär att ens komma på något att köpa åt mej.
Och så känner jag mej fånig som tar åt mej så. Jag skyller på att hostan tar knäcken på mej om nätterna, att huvudet mullrar och att kroppstemperaturen är några snäpp förhöjd.
Bra kvinna reder ju, som bekant, sej själv!
