Dopparedagarna
Det är annandagens kväll och plötsligt är dom tre juldagarna puts väck. Väntar på att yngste avkomman ska kliva in genom dörren. Troligtvis salig efter dagens bio med pappan. Tänk att ett rymdäventyr kan fascinera så...
Storbarna mötte jag vid tåget tidigare idag när de kom hem efter julfirande hos farfarn och plastfarmorn. Sonen tog bussen hem till landet direkt medan jag och dottern vågade oss på en sväng på stan.
Jag använde presentkortet jag fick i julklapp och kom hem med två klänningar från Indiska. Inte rea så klart men det utbudet var magert i år.
Sitter i fåtöljen och gäspar stort. Redan! Igår när jag var ensam hemma och larvade runt i pyjamas hela dagen tog jag en tupplur. Men att snarka en sväng runt halv sju på kvällen känns lite sent.
Vilken partypingla man är, toktrött vid halv sju en lördag fast man vilade och slappade hela fredagen... Jag skyller på fullmånen. Han vill ju inte riktigt låta mej sova. Eller så var det ovanan att vara ensam hemma som fick mej att vakna flera gånger i natt.
För övrigt njuter jag av vetskapen om att semestern knappt har börjat! Men det känns sorgligt att inte ens ha fått en halvdan inbjudan till nyårsfirande från nåt håll. Nu är väl min inställning till nyårsbaluns rätt känd men... Tror mer här att det handlar om att det är tunt i vänskapsledet. Väldigt tunt!
Jag måste styra upp mitt liv!
